Nu har jag och Tyra klarat två nätter helt själva utan Rickard. Enorm separationsångest på söndag eftermiddag när han åkte. Jag trodde att det skulle bli tufft på nätterna, men Tyra har verkligen varit en ängel och sovit i stort sett hela nätterna. Natten till måndag var hon vaken lite av och till mellan fyra och sex, men inatt som var sov hon från strax efter ett tills jag väckte henne kvart över åtta i morse. Sen har hon fortsatt sova hela dagen så jag bävar lite inför natten. (Tror fortfarande att det kommer ett bakslag snart) Vi har varit på BVC och vägt Tyra idag och allt ser bra ut. Hon ökar i vikt precis som hon ska. Efter det tog vi en liten prommis på byn för att senare bli bjuden på middag hos Annica och Lars. Igår käkade jag hos Linda. Tusen tack. (Det är ju ingen konst att klara sig själv när man blir så bortskämd..)

Lördagskvällen har spenderats åt zappande mellan olika program, lite påhälsningar av vänner som vill titta på vår prinsessa samt att prinsessan har badat. För första gången. Det var inget hon direkt uppskattade utan hon skrek nästan hela tiden. Fast det sa dom på BB också, att de sällan gillar vatten första gången dom ska bada. (Bebisarna alltså..) Zappningen slutade på Braveheart som måste vara en av de bästa filmer som finns. Rickard tycker att slutet är helt värdelöst, men jag tycker om filmer som inte har ett typiskt amerikanskt filmslut; "och så levde de lyckliga i alla sina dagar..." utan att det händer något oväntat. Att huvudrollen dör tex.

Tyra har iaf. sovit sig igenom i stort sett hela dagen och nu verkar det som om hon börjar piggna i, så det lär bli en spännande natt. I går natt sov hon 6,5 timme fast hon sov det mesta av gårdagen också. Men man ska väl inte hoppas för mycket. Hon har ju faktiskt sovit riktigt bra hela veckan, så bakslaget lär ju komma snart.

Idag sjunger Tyra högt för sin farfar som fyller år. Han hade ju önskat att Tyra också skulle födas idag, men hon hade inte tid att vänta...

Igår va vi ute och gick en vända på byn. Skönt att få lite frisk luft. Gick även en sväng i förrgår och Rickard gick själv med Tyra i tisdags. Vi får se om det blir nån sväng idag också. Igår passade vi iaf på att hälsa på min mormor och farmor så att de fick se Tyra, + att vi talade om att hon fått ett namn. Både mormor och farmor tyckte det var "bra med ett namn man kan säga utan att vricka tungan.."

Vi har nu funderat ett tag på vad prinsessan ska heta. Vi tackar för alla fina namnförslag (Sölva, Sölve-Marie, Lars-Ulla, mm.) men har nu alltså bestämt oss för att hon ska heta Tyra.

Det verkar som om jag inte är så bra på det här med föraningar och att "känna på mig" saker. Jag var helt säker på att jag skulle gå över tiden och föda flera veckor efter beräknat datum. Så blev det inte. Jag var även helt säker på att Liten skulle vara en kille. Även där hade jag fel. Nu har vi tillbringat första natten hemma och allt känns jättebra. Hon har ännu inte fått något namn. Jag skriver mer sen, nu ska jag titta på min prinsessa.

Jag har aldrig varit något större fan av kedjebrev, hela idén med att man måste skicka vidare och aldrig bryta kedjan för då får man otur resten av sitt liv... Nu har jag fått en utmaning och det ser jag också som ett slags kedjebrev. Men eftersom jag inte har så mycket för mig på dagarna så antar jag utmaningen: (som jag fick av Guri)

5 saker i min frys

- kött

- grönsaker

- matlådor

- glass

- is

5 saker i min garderob

- skor

- symaskin

- väskor

- medicinskåp

- leksaker

5 saker i mitt badrumsskåp

- smink

- tops

- rakhyvel

- nagelklippare

- pappersnäsdukar

5 personer jag utmanar vidare: (Sorry brudar..)

Syrran

Annica

Carro

Jennie

Linda

Ikväll har jag varit på bio. Jag har väntat på den här filmen sedan serien slutade 2004. Då visste jag ju inte att det skulle komma en film utan har efter det såklart plöjt igenom alla avsnitt igen ett antal gånger. Både via de repriser som gått på tv samt genom att sträck-kolla efter att ha fått boxen av min älskling. Nu har jag alltså även sett filmen och jag kan väl säga att jag är INTE besviken. Jag kommer garanterat att se den fler gånger. Ett kärt återseende och med tanke på mitt tillstånd även en väldigt känslomässig bergochdalbana. (Tur att jag såg den på bio, annars har jag förmodligen gråtit mer. Nu lyckades jag faktiskt hålla tillbaka rätt bra.)

En vecka kvar till do-date... Det börjar bli spännande nu.