Om en timme åker vi! Knappt fem timmar i en bil med en tvååring som inte har sovit sedan hon klev upp i morse... Och jag längtar så jag får fjärilar i magen. Jag tror jag har packat allt jag behöver. (Och förmodligen 10 gånger mer än jag behöver också..) Det viktigaste är ju att pengar och pass är med. Har man det så klarar man sig ju iaf. tills pengarna tar slut. Men jag har ändå packat mycket mindre nu än jag brukar ha med mej. Jag behövde inte ens sitta på väskan när den skulle stängas...

Så, nu blir det inte nått mer skrivet förens vi är tillbaka om en vecka. Drygt. Ha det jättebra alla, för det kommer defenitivt vi ha... ;-)

Efter påtryckningar från många håll, samt ordentligt övervägande, har vi nu bestämt oss för att skippa mellanlandningen i Sthlm och istället åka direkt härifrån till parkeringen. Så i stället för en timme från ankomst till inkeckning får vi nu två timmar på oss för att checka in både bagage och barnvagn... Även en eventuell extrastund i taxfreen om allt går som planerat. Jag kommer ALDRIG erkänna för min far att han haft rätt, utan kommer helt enkelt att välja det enda rätta och skylla på Molly när han frågar varför vi ändrat oss och ska åka direkt härifrån. Min far (och min mor) är för övrigt världens bästa som tillsammans med världens bästa granne har hjälpt mej med att renovera köket. Det blev jättebra och jag är supernöjd. Nu väntar jag bara på att handtagen till skåpluckorna kommer med G imorn. Kanske lägger upp en bild på hur det blev när allt är klart.

Nedräkningen har inte bara börjat, den är i full gång. På söndag åker vi. Mitt i natten (06.00) lyfter planet från Arlanda, om det inte blir några förseningar. Inkeckningen stänger en timme innan och vi ska parkera bilen innan. Har räknat med att vi måste åka från G´s moster (som vi ska sova hon i Sthlm natten innan) runt tresnåret. Vi ska alltså åka drygt tre och en halv mil från henne... Pappa skrek rakt ut när jag berättade om våra planer och sa att det va alldeles för sent att åka. -Ni måste ju ha marginaler fattar ni väl? sa han. -Tänk om nått händer så ni blir försenade? -Tror ni att planet väntar på er eller? NÄ!!! Det tror vi inte!!! Men jag tänkte i all min naivitet att två timmar borde räcka för att ta oss knappt fyra mil mitt i natten.(Lär ju inte vara så mycket rusnigstraffik, fast vi är i huvudstaden...) Hur mycket jag än förklarade sa pappa att det absolut inte räckte. Däremot kunde han inte säga vilken tid han tycker att vi måste åka. Så vi avslutade disskussionen utan att ha kommit fram till något alls mer än att jag var riktigt irriterad på honom. (Hormoner...)

Jag vet att pappa oftast har rätt, men jag vet också att många gånger (I stort sett alla) som man åker någonstans med familjen, dvs. med pappa i spetsen, så får man vänta. Länge. Det är klart det är bra med extra tid ifall något oväntat händer, men om man måste åka mer än två timmar innan vi måste vara där så är det väl ingen idé att åka ner till Stockholm dagen innan? Då kan vi ju lika gärna åka direkt härifrån.

Ingen volleyboll idag heller...

Taket är målat i köket men ska förmodligen målas en gång till. Medans G jagade runt i hela köket med en roller mot taket passade jag på att skruva loss alla handtag på skåpluckorna och lådorna. Jag och G inledde en smått meningslös disskussion när jag insåg att jag inte kunde få loss en skruv. Skruvmejseln halkade ur spåret eftersom jag inte orkade trycka tillräckligt hårt. Men i stället för att säga det korrekta, att jag behövde hjälp för att inte förstöra spåret på skruvskallen, råkade jag säga att jag behövde hjälp för att jag inte skulle förstöra gängorna. Nu fattade ju min snabbtänkta sambo exakt vad jag menade även om jag sa fel, men var ändå tvungen att kommentera att det inte heter gängor utan spår och att jag inte kunde säga så dumma saker när jag menade nått helt annat. Spelar det nån roll vad jag säger när han vet exakt vad jag menar? Det känns nästan lite som att vi tjejer har dispens att säga insektsnyckel fast det heter insexnyckel. Om den man pratar med förstår direkt vad man menar, har det verkligen så stor betydelse vad man säger?

Jaha. Då har man äntligen blivit 24...

....igen

Har en känsla av att det kommer en dag senare i år som kommer att kännas MYCKET vilktigare...  ;-)

Nu vet jag varför G alltid säger att jag har så mycket kläder, fast jag själv tycker att jag inte har något. Städade garderoben igår kväll och fick ihop två sopsäckar som ska slängas. Det blev ju iallafall lite mer plats för de kläder jag faktiskt använder... Har ju börjat i köket också men är långt ifrån klar där. Tror jag omedvetet drar ut på det bara för att jag vet att det är dax att röja i gästrummet när jag är klar med resten. Ikväll tänkte jag tom. överraska G med att baka en kaka tills han kommer hem. Så kanske han hjälper mej att måla taket i köket i helgen... ;-) (Om han inte redan lovat 17 andra att de ska få hans assistans i helgen...)

Då är nya tapeter beställda! Det blev en fondvägg till köket. Hade tänkt samma tapet i hela, men det skulle nog bli för rörigt med tanke på att vårat kök är så litet. När jag kom hem på lunch idag så hade pappa (antar jag) varit förbi med grundfärg och penslar och roller. Tack pappa! Ska ju måla luckorna också... (Tur att man har snälla grannar och vänner som lovat att hjälpa till.) Färg ska inhandlas till veckan. Har bestämt att köket ska vara klart tills vi åker utomlands så det börjar bli lite bråttom. Tänkte rensa ur skåpen också ifall nån, (läs Ida och Moa,) vill ha nått.. Sen blir det ju ett rum till som ska inredas... Har bara inte kommit överens än om vart liten ska sova.

3 (tre!!!) på volleybollen igår igen. Skärpning!!! Annars får ni sparken...

Det känns så härligt nu när det är ljust längre på kvällarna. Känns faktiskt lite konstigt att det fortfarande är ljust när klockan är åtta på kvällen. Idag när jag gick tillbaka till jobbet efter lunchen så sken solen för fullt och det fanns inte så mycket is och snö kvar på gatan. Då känns det lite synd att man måste sitta inne och jobba när man hellre skulle spendera eftermiddagen med att sitta lutad mot en vägg och njuta av vårsolen...

Jag känner mej så glad idag och det pirrar i hela kroppen. Precis som det gör när man vet att nått roligt ska hända. Det måste ju vara vårkänslor. Eller..?  ;-)