Hur mycket är det ok att ljuga? Är det ok att ljuga om ingen kommer till skada och det är för en bra sak? Jag är världens sämsta på att ljuga och jag har världens sämsta pokerface. G ser alltid på mej om jag inte talar sanning. Jag behöver inte ens börja prata alla gånger för att han ska förstå att jag inte är helt uppriktig. Det kan räcka med att han frågar något och då börjar jag fnittra. Om han tex. frågar om jag tycker att nån är snygg och sen spänner ögonen i mej så är det lite svårt att klämma fram ett nej när hela jag lyser jaaaa... (Ok, det kanske va ett dåligt exempel för det är ju ingen vits att ljuga om nåt sånt. Är nån snygg så är den ju det.) Men det kan va vad som helst.

Men nu har jag alltså ljugit "på riktigt". Inget farligt, men ändå en lögn.. (Bara för att inte G skulle frysa ändan av sej.) Kände mej jättedålig och va naturligtvis tvungen att erkänna på en gång. Det va ju inget allvarligt jag ljög om, men ändå.

Sen har jag funderat på en annan sak. Om man inte säger nått då, är det också en lögn? "Att undanhålla sanningen..." Ex: Jag köper ett par skor. När jag kommer hem visar jag G allt jag handlat men "glömmer" att visa skorna. Om han inte frågar "har du köpt skor?" så behöver ju inte jag säga nått. Sen när han hittar skorna (månader senare, långt in i garderoben) så kan jag ju med gott samvete säga att det va läääängesen jag köpte dom. Då har jag väl inte ljugit bara för att jag inte sa nått från början?

Jag MÅSTE sluta handla. Vad är det som får mej att tro att jag kan göra av med mer pengar än vad som finns på kontot? Det är så jävla lätt att beställa saker på internet, då behöver man ju inte betala på en gång... Men nu är det betalt. Då slog det mej precis att jag ju har beställt fler saker som kommer vilken dag som helst! Fan! Tur att lönen kommer på torsdag. Men nu är det bra. Har rensat lite i postberget (som av nån kånstig anledning växer på köksbordet...) och hittade en massa höst-kataloger. HM, Ellos, IKEA mm. Jag känner mej riktigt stolt faktiskt, för jag slängde allihop. Nästan... Jag behöll IKEA-katalogen.. Då kan jag ju beställa saker med G eftersom han bor brevid IKEA i Oslo.. (Och då slipper jag ju betala.) Vi behöver nya dukar, ljuslyktor, ny soffa... Bäst jag skriver en lista så han inte glömmer nått..

Glömde berätta att jag nästan vann i chicago i lördags... Eftersom det va Erson och G som vann en varsin gång och inte jag å Annica så tar jag för givet att det va blask i given, eller?

Har ett litet träningsbekymmer till ikväll också.. Spinning kl 19-20, volleboll 20-22, jobba 21...       När fan ska jag hinna duscha???!! Lika bra att göra det innan då kanske...? ;-)

En timme kvar tills jag får hem å sova...

Det tar sej. Längtar med spänning inför morrondagen. Jag har bestämt mej nu, jag tänker inte ens låtsas bli förvånad när nått pucko säger nått idiotiskt på jobbet längre. Jag orkar inte. Nu har jag nått botten. Härifrån kan det bara bli bättre. Det finns inga andra alternativ. Känner mej helt lugn och bekymmersfri. Det känns så skönt nu när jag vet att det bara kan vända. Det kan inte bli sämre.

Helgen har varit helt underbar. Jag har sovit bra och träffat mina vänner och bara njutit. Fredagen va kanon. Tack Linda. (Alla andra också såklart..) Trevlig middag med barnvagnsmaffian. Snällt att jag också fick va med fast jag inte har nån barnvagn... Lördag blev det bortamatch.. I hockey alltså... Sveg vann. Söndagen sov jag bort eftersom jag jobbar nu.

Nu ser jag ljuset... Det finns ett slut på tunneln...

"We got to a point I can’t stand
I’ve had it to the limit; I can’t be your man
I ain’t more than a minute away from walking "

Jag vet inte om jag orkar längre... Känns så jävla meningslöst att fortsätta kämpa. Det finns absolut ingen glädje överhuvudtaget med att gå till jobbet och det känns ungefär som om jag sprungit allt vad jag kan rätt in i en vägg. Totalt stopp. Att förändra och försöka förbättra något på jobbet känns ungefär lika lätt och meningsfullt som att försöka gräva med en sked rätt genom jorden. Man blir motarbetad från alla håll och om man påpekar nått finns det absolut ingen chans i helvetet att det går att komma fram till en lösning. Istället är det taggarna utåt. Det som kanske känns allra mest hopplöst är att det inte bara är jag som känner såhär. Chefen har gjort klart för oss att det är hon som har makten och hon gör som hon tycker oavsett vad vi anser och oavsett hur vi mår. Det finns inget jag skulle vilja göra hellre än att säga upp mej, men jag måste vara realistisk också. Jag menar, hallå!?? Hur mycket jobb finns det att välja på?? Och jag kan inte säga upp min fasta, trygga inkomst när jag inte har en aning om vad som händer sen. Men det är klart, jag ska naturligtvis söka alla jobb som dyker upp. För jag måste härifrån innan jag bryter ihop. Innan jag blir (allt för) bitter...

"Another night and I bleed.."

"Find a new one to fool.."

(Sunrise Avenue - Fairytale Gone Bad)

Himla bra låt måste jag säga... (Boston med Augustana.) Känner att jag behöver lite ny musik i skivhyllan, men jag har ingen aning om vad jag ska leta efter. Tips? Någon? Vet inte riktigt vad jag ska leta efter. Brukar ofta leta efter musik som speglar hur jag mår, men vad letar man efter när man känner för att byta jobb? Eller när man saknar något så mycket att det gör ont, men man inte har en aning om vad det är som fattas? Går runt med en ständig längtan efter något, så där så det riktigt pirrar i kroppen och jag bara längtar efter att det ska ske. Men jag har ingen aning om vad det är!!! Det är skitjobbigt. Känns ungefär som att jag aldrig blir nöjd, utan hela tiden vill ha något mer... Jag vill renovera köket också. Byta tapet och måla luckorna. Fast jag har svårt att tänka mej att det är därför jag känner som jag gör. Men det är klart, det skadar ju inte att prova, eller? ;-) Måste bara övertala G om att vi visst måste ha den där dyra tapeten som jag har hittat... Vet inte om den är dyr egentligen, han bara antar det eftersom det är jag som har hittat den.. Men det spelar ingen roll tycker jag eftersom den är så himla fin. Sen behövs det ju inte överdrivet många rullar till vårat lilla kök..

Ju mer som händer ju mindre vet jag vad jag ska skriva här verkar det som... I torsdags va jag iaf på folkan på humorkväll med stå upp och underhållning. Det var helt klart värt varenda krona. Hoppas det inte dröjer länge till nästa gång. Igår va jag till stan å shoppa med L och Mollen. J va på golftävling. Hmm, en heldag i affärer med en unge på ett och ett halft tänker ni säkert nu... Men som sagt, hon har det i generna... Hon va ungefär till lika mycket besvär som en extra shoppingkasse. Helt underbar. (jag köpte föresten inga skor!!!!) Idag har jag fått veta att biljäveln har pajjat. Kostar bara 14 000 att laga. Nån som vill ha en gul bil??? Helvete. Den andra bilen är utlånad, men det är lugnt, jag har ju moppen... Det SNÖADE ju bara idag!!!! FAN. Tror jag går och lägger mej och kliver upp till våren... Det är ju tur att man har ett jobb som man trivs med ändå.. Eller vänta, det gör jag ju inte!!